Min förlossningsberättelse

Ja, mest för min egen skull, för att jag behöver skriva av mig, men också för de som är intresserade så kommer här min förlossningsberättelse.

Jag hade alltså gått över tiden med två veckor och hade fått tid för överburenhetskontroll på specialistmödravården. Det mesta såg bra ut, lillen mådde bra med bra hjärtljud men inga värkar i sikte. Däremot så började det vara lite dåligt med fostervatten så därför togs beslut att ”sätta igång” mig. Jag var inte riktigt beredd på det då det var en fredag och jag hade ju inga känningar att något var på gång, jag tänkte att de skulle sätta igång mig på måndagen istället. Så på eftermiddagen fredagen den 2 augusti lades jag in och jag hann med att få tre doser cytotec. Det skulle få min livmodertapp att öppna sig, och så kontroll av värkar och hjärtljud innan varje dos. Värkarna ökade lite grann men i övrigt hände inget, fick bricanyl och sömntablett till kvällen.
IMAG0002
På lördagen fortsatte cytotec-doseringen och övervakningen av hjärtljud och värkar med hjälp av ctg-kurvor. Fick tre doser och efter kl tre så var jag öppen 2-3 cm. Barnmorskan sa att hon kände som en hinna som höll på att brista och efter hon hade petat klart så blödde jag en hel del, men fick gå tillbaka till mitt rum som vanligt. Blödningen ville inte sluta, för mig kändes det som att det forsade blod och jag undrade om inte vattnet kanske hade gått. Lite oroad gick jag tillbaka till förlossningen tidigare än jag skulle och sa att det inte kändes bra. Frågade om det var vattnet som gått eller om det är moderkakan som spökar igen. Då började de tillslut ta fram ultraljudsapparater. Så efter att de kollat i alla vinklar och vrår så får jag veta att de vill göra kejsarsnitt. Det var aldrig någon fara varken för mig eller lillen men de ansåg att det var lika bra att göra kejsarsnittet på en gång, ingen idé att vänta.
Jag fick ringa hem till Anders som hunnit åka hem för kvällen och sedan byta kläder och så inväntade vi att Anders skulle komma. Direkt när han kom fick även han byta om till ”scrubs”, åh så söt och seriös han såg ut, som en läkare. Så rullades jag in till operationssalen, alla som var där inne hälsade på mig och var glada och pratsamma.
Tja, jag ska väl inte gå in på alla detaljer kanske men allt gick bra. Ryggmärgsbedövningen klarade jag av att ta även fast det var lite läskigt och som jag föreställt mig så gick själva snittet snabbt och efter kanske en kvart så hörde jag några små gnyenden – 22.13 lördagen den 3:e augusti föddes han. Barnmorskan visade upp honom för mig och jag minns hur jag tog tag i hans lilla hand, han var ju helt kletig och allt gick ganska fort, jag minns hans små pliriga ögon. Sedan gick hon och Anders iväg med honom för tvättning och sånt. Anders hade hela tiden suttit vid mitt huvud och pratat med mig och varit så gullig och avslappnad, jag är så himla imponerad över honom!!
Efter att jag blivit ihopsydd, vilket tog ganska lång tid och jag mådde sisådär med blodtrycksfall och hulkanden, så kördes jag iväg till uppvakningssalen. Även där tyckte jag att jag fick vänta länge tills Anders äntligen kom och han hade lillprinsen med sig i en liten plexiglasvagn. Det var skönt att ha honom vid min sida, men så här i efterhand kommer jag inte ihåg så mycket. Minns att mina ben började pirra och känseln kom tillbaka allt eftersom, de hade även kopplat upp mig på någon slags hjärtljudsövervakning och de tog tempen på mig. Jag har inget minne av att jag höll i bebisen när jag låg där, var nog ganska så omtumlad och trött, lilleman låg kanske i sin vagn och sov… Han hade iallafall haft en aningens svårt att andas innan de kom till mig så han hade fått ligga och andas i en mask med ett motstånd för att få upp slem från luftrören.
Efter att känseln kommit tillbaka i benen och jag kunde röra på dem så rullades jag äntligen tillbaka till mitt rum. Väl tillbaka så tror jag att jag fick amma honom för första gången och kanske han låg på mitt bröst resten av natten, jag var då säkerligen inte kapabel till att lyfta i och ur honom från vagnen. Klockan var nu säkert kring 02 så inte blev det mycket sömn den natten.

You may also like...