Tryffelsvinet Zebbo

Sitter i soffan och har pallat upp ryggen med kuddar. Efter en mycket tjorvig promenad då lilleman plötsligt vägrade ligga i vagn så hoppas jag nu att ryggen inte går i strejk tills imorgon. Som tur var så var Anders med så vi fick turas om att bära. När vi väl fick ner honom i vagnen igen, han var väl för trött för att protestera mer, så somnade han på två röda sekunder, bara fort hitta en grusväg och så for ögonlocken igen. En timme var vi ute i duggregnet. Efter en sådan drabbning är tålamodet på upphällning. Så nu vid nattningen orkade jag inte med något tryffelsvin eller böja ryggen bakåt som i brygga. Istället åkte vi en sväng med bilen, kollade lite på hus och hamnade tillslut i Buddbyn och körde på den otroligt grusiga vägen som går förbi där min moster bodde förut. Den knaggliga vägen gjorde susen, ögonen blev stora som tefat och efter en stund somnade han. Mamma Mia – ska det vara så här? Vet inte vad det var som var tokigt idag, någonting måste det ha varit, kanske mer tänder??

Detta är inlägg 100, dag 100 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014. Detta är inlägg 100 av 100 – sista inlägget i utmaningen!

You may also like...